Varför?

Varför ska livet vara så orättvist.
Ligga där o lida. De säger att du inte har ont, att de syns på kroppsspråket.
De tror ja va fan jag vill om. Jag tror visst att det är smärta någonstarns.
Vet att man inte ska vara egoistisk, men har ju levt tillsammans med dej
hela livet.
De vill att man ska vara förberedd på att de kan hända nånting.
Förberedd har vi vare i 5års tid nu. Visst de är bra, men minsta lilla sak
som händer med dej så blir man ju livrädd.
Du måste ha ett riktigt starkt hjärta. Precis som dina systrar.


Vill att de ska vara som förr. När jag var liten.
Du kollade alltid till en när man skulle gå till skolan.
Att man tittade ordentligt över vägen innan man gick.
Du fanns alltid där.
Lagade de godast köttabullarna. Och man fick ketchup till
som du inte kunde förstod hur man kunde äta.
Vi plockade äpplen, rensa potislandet. Tvättade mattorn ner vi Ån.
Vi tittade på tvn på dagen. Love Boat, Hem till Byn, Lilla huset på Prärien.
Det var nog du som fick mej att älska tv serier så mycke som jag gör.
Det var alltid du o jag o farfar. Vill att de fortfarande ska vara så.


Orkar du inge mera så förstår ja dej.
Vill inte att de ska vara såhär, men man får inte vara egoistisk.
Vill åka till dej nu. Men kommer snart o hälsar på igen.


Älskar dej kära Farmor.
Och Farfar
Nu o för evigt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback