Mallha

Sitter nu och har lunch. Ingen mat som vanligt.
Älsklingen o Elina slutade precis. Så sitter all alone nu.
Eller inte riktigt, sitter ju andra arbetskollegor här oxå. Menmen.

Som sagt, ingen lunch som vanligt. Kan inte äta så tidigt på dagen.
Vet att jag borde göra det, men kan inte få in den rytmen igen.
Nog för att de snart är 4år sedan man var nere i den skiten.
Men som jag tror så tror inte jag att man tar sej ur det till 100%,
klart att man kämpar och strävar efter det, men ångesten kryper sej
intill rätt ofta så de är ju den man måste ta o arbeta med först.
Jaja så är livet.
Helt jävla sjukt me dessa ideal som finns nu, size 0 och allt som finns.
Vad är de egentligen att sträva efter.
Kanske ni tycker att de är väl ingenting jag ska prata om som sitter i
skiten själv att inte kunna äta till 100%. Men de tycker jag iaf.
När jag får barn hoppas ja att de inte fastnar i detta träsk. Utan jag hoppas
på att de trivs med sej själv och att de får vara i den storleken de vill.

Over and out!

//M*