Saknad

Ibland känner man saknaden komma intill. Många år har gått men
ändå kan man känna den där ilande känslan i kroppen av saknad.
Inte varje dag, men vissa dagar kommer känslan krypande.
Många nära o kära. Många som rycks från jordelivet i en ung ålder.
Är 5år många år? Eller 20år? Nej de är de inte. Det är förjävligt egentligen.
Men som mami o ja brukar säga: -De är för fina för denna jord. Och de
behövs mer på andra sidan. Men fast man tänker så, så gör de lika ont
iaf. Men man får inte vara ego i gällande de äldre människorna som
tas ifrån oss. Istället för att kanske ligga o lida här på jorden så kan de
ju kännas bättre för dem att ta klivet  från jordelivet till andra sidan.


Sånt är livet, det gör ont. Man glömmer aldrig men smärtan minskar med tiden.
Man slutar heller aldrig fundera varför de hände just er.
Men som ja säger, de är meningen med livet. Det är bestämt när vi föds hur de
kommer bli för oss. De finns en väg uppstakad för oss. Vi möter motgångar.
Men som de säger. De som inte tar död på oss gör oss starkare.
Ni lever fortfarande kvar i våra hjärtan, nu och för alltid!


Min syster:
Anna Margareta Bäckström.
Lilla Maggis !


- Now you belong to heaven
And the stars spell out your name -


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback